Forfatter: Admin

Arkitekturupproret i Sverige citerer et examensprojekt af Rebecca Granström og Sofia Wahlström fra Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Det har titlen From Boring Boxes to Beautiful Cost-Effective Houses. Det viser, hvordan man bygger æstetisk, og at skønhed ikke behøver at koste extra. Konklusionen er, at den egentlige forhindring for smukt nybyggeri ikke er økonomiske begrænsninger, men at problemet snarere ligger hos individer eller i processer.

Här följer en sammanfattning av examensarbetet som i original är skrivet på engelska och drygt 120 sidor långt. Resonemangen bygger på en kombination av befintlig forskning inom området och författarnas egna observationer. För en djupare förståelse rekommenderas att man läser arbetet i original (klicka här för länk).

Granström och Wahlström började med att undersöka vad människor anser om fyra olika områden i Storstockholm. Dessa områden heter Sankt Eriksområdet, Norra Djurgårdsstaden, Hammarby Sjöstad och Ursvik. Ett stort antal personer, så kallade respondenter, deltog i en enkätundersökning i vilken de fick utvärdera dessa områden utifrån vissa kriterier och som helhet. Respondenterna fick också möjlighet att uttrycka sig fritt om vad de själva anser vara viktigt när nya områden byggs. Författarna lyckades genom enkätundersökningarna och befintlig forskning identifiera vissa attribut som är viktiga om man till fullo vill tillfredsställa slutanvändarens efterfrågan.
De genomförde sedan intervjuer med branschfolk på byggföretaget Skanska för att diskutera resultaten av enkäterna och komma fram till hur man kan införa dessa attribut på ett kostnadseffektivt sätt.

Hur de fyra områdena uppfattades
Det finns både likheter och skillnader mellan områdena men något som är tydligt i rapporten är att Sankt Eriksområdet på flera sätt skiljer sig från de övriga. Bland annat föredrogs Sankt Eriksområdet vad det gäller stilen husen är byggda i, vilket var väntat då det är det enda området som är en traditionellt byggd miljö. Något som enligt tidigare forskning också föredras generellt framför en miljö byggd i så kallad modernistisk stil. En av de intervjuade menade även att detta är en vanesak och att respondenterna kommer att “lära sig att uppskatta dagens arkitektur”. Det är dock viktigt att komma ihåg att miljonprogrammet ännu inte har vunnit allmänhetens gunst trots att det har gått ungefär ett halvt sekel sedan det byggdes.

Sankt Eriksområdet var det område som i sin helhet upplevdes som mest originellt. Respondenterna betonade också att de många och välgjorda detaljerna gjorde att varje byggnad i sig upplevdes som originell. De övriga tre områdena ansågs ha för få detaljer. De utstickande detaljer som ändå finns i dessa områden, exempelvis färgstarka balkonger, upplevdes dock som fula och för påträngande. Även färgsättningen sågs som något attraktivt i Sankt Eriksområdet. Färgerna beskrevs som varma, bekväma och harmoniska till skillnad mot färgerna i de övriga tre områdena vilka beskrevs som kalla, dystra, mörka och obehagliga.

Det övergripande intrycket av ett område måste vara konsekvent och bilda en enhetlig och en funktionell identitet. Men för att ett område ska bli attraktivt måste det också ha lite komplexitet och vissa kontraster, annars kan det ge ett tråkigt intryck. För mycket komplexitet kan å andra sidan leda till ett kaotiskt intryck. Här ansågs Sankt Eriksområdet ha en bra balans mellan komplexitet och förenlighet. Detta till skillnad från Norra Djurgårdsstaden och Ursvik vilka bedömdes som tråkiga av många av respondenterna. Hammarby Sjöstad beskrevs som det mest likformiga.

Inget av områdena ansågs som särskilt småskaliga, men Sankt Eriksområdet ansågs vara det minst storskaliga av de fyra alternativen. Det här menade författarna var intressant eftersom Sankt Eriksområdet faktiskt innehåller de högsta byggnaderna av de fyra områdena. Detta förklarades med att områdets estetik gör att det upplevs som mer småskaligt och mänskligt. Sankt Eriksområdet har bland annat smalare och högre fönster samt olika indelningar och detaljer i fasaderna som bryter ner skalan och gör den mer mänsklig.

Som helhet rankades Sankt Eriksområdet högst av dessa fyra områden med genomsnittlig poäng på 7,0. Hammarby Sjöstad kom en bit efter med 5,0, Norra Djurgårdsstaden fick 4,1 och Ursvik 3,3 poäng. När detta resultat sedan jämfördes med de intervjuer som gjordes med branschfolk på Skanska så visade det sig att de som arbetar med byggnation också rankade områdena i samma ordning. Detta beskriver Granström och Wahlström som oväntat. Dels då det går emot tidigare forskning, men också för att de områden som de intervjuade på Skanska själva håller på att utveckla snarare påminner i sin stil om Ursvik och Norra Djurgårdsstaden än Sankt Eriksområdet.

Att ta med estetiska preferenser i beräkningen
I arbetet kom man fram till att Sankt Eriksområdet uppfyllde bostadspanelens preferenser bäst av de fyra områdena. Ingen av de intervjuade på Skanska trodde att produktionskostnaden nödvändigtvis skulle vara högre för ett bostadsprojekt som byggdes enligt bostadspanelens preferenser. När det gäller att uppfylla dessa preferenser trodde intervjuarna att det verkliga hindret fanns i processer eller individer, och de såg alla möjligheter till förbättring.

Sankt Eriksområdet är byggt i en historisk stil och historiska byggnader har i allmänhet alla attribut som föredras av lekmän. Majoriteten av de intervjuade ansåg att det skulle vara fullt möjligt att reproducera ett område med liknande karaktär som Sankt Eriksområdet med standardiserade byggmetoder. De påpekade också att Sankt Eriksområdet hade många produktionsvänliga attribut som symmetri, ordning, sluttande tak, repetition och varma färger. De intervjuade påpekade emellertid att det är några detaljer i Sankt Eriksområdet som är svåra att reproducera med standardiserade metoder. Till exempel runda former rekommenderas inte av plattformen, men illusioner av runda former kan skapas ganska lätt genom att rotera fyrkantiga byggstenar några grader. De påpekade att områdena Hammarby Sjöstad och Norra Djurgårdsstaden också har vissa detaljer som inte rekommenderas ur ett kostnadsperspektiv. Till exempel har många av husen i Hammarby Sjöstad stora glassektioner, komplexa fasader och balkonger som är infällda i fasaden. Även om majoriteten av intervjuerna rankade Sankt Eriksområdet högst när det gäller produktionskostnader så trodde många av de intervjuade ändå att det var möjligt att reproducera Sankt Eriksområdet genom att använda kloka och kostnadseffektiva tekniska lösningar.

Detta går även väl ihop med tidigare forskning. Tidigare studerade till exempel Buitelaar och Schilder produktionskostnader för olika arkitektoniska stilar på den nederländska bostadsmarknaden och kom till samma slutsatser. Det borde inte vara dyrare att producera så kallad neo-traditionell byggnation, som Sankt Eriksområdet kan klassificeras som, jämfört med så kallad ”samtida” byggnation.

Skanskas standardiserade bostadsplattform Skanska har vad man kallar en bostadsplattform, en mall för hur hus ska formges på ett kostnadseffektivt sätt. I denna plattform kan man göra olika val för hur byggnaden ska utformas. Man kan även göra avsteg från de alternativ som finns, men det innebär en risk att för högre kostnader.

De intervjuade från Skanska trodde dock inte att Skanskas bostadsplattform utgör ett hinder när det gäller att bygga enligt huspanelernas genomsnittliga preferenser. Riktlinjerna i plattformen eller begränsade ekonomiska resurser bör alltså inte utgöra ett hinder om man använder smarta och kostnadseffektiva lösningar. Färger kan till exempel användas för att skapa en illusion av ett material, vilket är en lösning som är både billig och tekniskt sett enkel att genomföra.

Många av de intervjuade kom överens om att Skanska kan bli bättre på att använda byggmetoder som samtidigt är både produktionsvänliga och estetiskt tilltalande. De trodde att antalet avvikelser från plattformen skulle kunna minskas om Skanska blev bättre på att presentera nya idéer eller samla inspiration från redan befintliga koncept och tekniska lösningar. Det ska också sägas att det ibland kan motiveras att avvika från plattformen i ett projekt, om avvikelsen beräknas lägga till ett högre värde för projektet. Exempelvis att det ger området mer karaktär eller att det ger framtida kunder ytterligare bekvämligheter. En avvikelse kan också ge extra intäkter, så en avvikelse måste inte vara något negativt.

Arkitekterna var inte helt överens med de intervjuade från Skanska. De ansåg att plattformens restriktioner störde deras kreativitet. De föredrog att istället få mer utförlig information om hur de olika valen påverkar totalkostnaderna följt av en budgetrestriktion. En utvecklare på Skanska enades med arkitekterna om att de skulle kunna genomföra vissa förbättringar på detta område.

Sammanfattning av sammanfattningen
Granströms och Wahlströms syfte med studien var att identifiera hur bostadsutvecklare kan uppnå en exteriör arkitektonisk design som anses vara estetiskt attraktiv av sina slutanvändare. De har i studien undersökt preferenser rörande exteriör arkitektur, hur det befintliga utbudet av bostadshus i för studien representativa områden uppfattas och hur bostadsutvecklare kan möta de identifierade preferenserna. En enkätundersökning användes som metod för att identifiera människors preferenser och uppfattning gällande fyra olika bostadsområden i Storstockholm. Intervjuer genomfördes med en bostadsutvecklare för att identifiera hur denna på ett kostnadseefektivt sätt kunde möta de identifierade preferenserna.

Majoriteten av det undersöka bostadsutbudet, som är byggt i vad som generellt anses vara “nutida” stil, tillfredsställde inte de identifierade preferenserna rörande exteriör arkitektur. Enkätundersökningens respondenter ansåg att bebyggelsen i våra nutida bostadsområden generellt ser ut som identiska tråkiga lådor. Det var endast bostadsutbudet byggt i en traditionell stil som tillfredsställde de identifierade preferenserna. Det betyder att den studerade bostadstillgången inte möter slutanvändarnas efterfrågan till fullo. Samtidigt visade intervjuerna att bostadsutvecklarna kan tillfredsställa de identifierade preferenserna kostnadseffektivt genom att följa ett antal förbättringsförslag.

Peter Olsson
Ekonomistuderande, Handelshögskolan Göteborg

Flere blogindlæg med lignende tema

• Forskning: God arkitektur gör oss lyckligare och mer sociala
• Studier pekar på enormt glapp mellan arkitekter och gemene man
• Ny akademisk avhandling ifrågasätter arkitekters smak
• Ohälsosam arkitektur – en annan sida av modernismen och funktionalismen

God estetik gör oss bland annat lyckligare och mer sociala. Detta beskrivs i den nya boken Heart In The Right Street som bygger på ett mycket stort antal vetenskapliga studier. Boken har släppts av brittiska CREATE streets som är ett oberoende forskningsinstitut med fokus på den byggda miljön.

Våra städer byggs inte med kunskap. Den fysiska miljö som påverkar oss alla, såväl fysiskt som psykiskt, utformas istället av subjektiva ideologier och dogmer. Något som vi har kunnat visa tidigare. Nu har CREATE streets, ett oberoende forskningsinstitut med fokus på den byggda miljön, släppt boken Heart In The Right Street. Den bygger på ett stort antal vetenskapliga studier och bekräftar mycket av det vi skrivit tidigare om estetikens viktiga roll, hur den påverkar oss och vad människor tycker om att se. Bokens slutsats är att estetisk utformning är mycket viktigt.

Estetik kan vara något mer än en diffus tidssymbol, vilket det ofta reduceras till av såväl arkitekter som politiker som byggherrar. Vacker arkitektur och klok design kan göra oss såväl lyckligare som mer sociala. Allt detta enligt vetenskapen. Jag kommer här att sammanfatta bokens innehåll och slutsatser under sex punkter. För fullständiga referenser till respektive studie och mer utförliga förklaringar till hur man har kommit fram till respektive slutsats, rekommenderas antingen att man köper boken eller läser CREATE streets egna sammanfattning här.

1. Riklig och välplacerad grönska

Att vi mår bra av grönska är sedan länge bevisat. Boken framhåller att minst 10 studier har kunnat bevisa att vi genom att regelbundet exponeras för en vacker grön miljö minskar stress, påskyndar återhämtning och i allmänhet får ett ökat välmående. För att kunna få dessa hälsofördelar är det därför viktigt med rikligt med grönska i staden, och att den är placerad där människor verkligen rör sig. Grönskan bör integreras och vävas samman med resten av staden.

2. Byggnadernas höjd

Undersökningar visar att det folkliga stödet för höghus är lågt. CREATE Streets menar att det finns goda anledningar till detta då byggnader i mänsklig skala ger fler hälsofördelar. Majoriteten av de studier som gjorts visar att höghus är för de flesta människor mindre tillfredsställande än andra boendeformer. De är inte optimala för barn, sociala problem växer, kriminalitet och rädsla för kriminalitet ökar liksom risken för självmord. Detta betyder dock inte att höghus alltid är dåligt – 10% av den brittiska befolkningen föredrar till och med höghus framför andra boendeformer. Man kan genom studierna se att det främst är välbeställda och barnlösa som föredrar höga byggnader. Höga hus leder ofta till mer stress och fler depressioner, framförallt för kvinnor med familj.

Samtidigt är det en fråga om täthet. En stad bör vara tät nog för att kunna tillhandahålla promenadvänliga gator med såväl affärer som kontor, men man bör vara medveten av vilka hälsofördelar man förlorar med alltför höga byggnader. Mellan 50 till 220 hem per hektar anses vara perfekt.

3. Gator och fasader

Vilken typ av gator som vi bygger har visat sig vara oerhört viktigt. Gator som passar in i den omgivande staden är förknippade med många positiva resultat. Ett traditionellt gatunät som varierar sig i struktur och med flera olika korsningar och vägval är att föredra. Vissa gator bör vara gågator och de som är till för andra fordon bör ha väl tilltagna trottoarer där det är möjligt.

Forskningen indikerar att fasaden på stora byggnader bör delas upp så att den ger intrycket av att vara flera mindre byggnader, då detta skapar ett mer socialt klimat för de förbipasserande. Fasaderna bör dock inte enbart vara händelserika visuellt, de bör även innehålla olika verksamheter för att på så sätt skapa en levande stad. För att beskriva detta talar man om så kallade aktiva fasader.

En studie visar att chansen att en vilsen turist får hjälp framför en aktiv fasad är hela fem gånger(!) högre än framför en passiv fasad. Bland de som hjälpte till var det sju gånger vanligare att man lånade ut sin telefon (7% mot 1%) framför en aktiv fasad framför en passiv fasad. Fyra gånger fler var villiga att gå med och leda turisten till sin destination (4% mot 1%).

Aktiva fasader får städer att fungera. En studie i Köpenhamn visar att det är ungefär sju gånger mer aktivitet framför uppdelade aktiva fasader än framför passiva fasader. Aktivitet leder till alla typer av hälsomässiga, ekonomiska och brottsreducerande fördelar. Liknande studier i Madrid, Melbourne och Stockholm stärker också denna bild.

Det är även extremt viktigt med möjligheten att kunna röra sig mellan viktiga punkter till fots. De som bor i delar av staden som är nära sammankopplade med den övriga staden så att det mesta finns inom gångavstånd, får i snitt 2,5 gånger mer fysisk aktivitet än de boende i mer avlägsna delar av staden. Att fler har möjlighet att göra sina resor till fots minskar även utsläppen och koldioxidnivån i städerna.

4. Skönhet maximerar välmåendet

Skönhet spelar verkligen roll. Nybyggnation som majoriteten inte anser vara estetiskt tilltalande sänker också välmåendet och det allmänna hälsoläget, både hos boende och övriga som rör i sig i sådana oattraktiva områden. Forskning visar att vi helst väljer mjukare former, gröna ytor och överraskande upplevelser i det allmänna rummet framför skarpa kanter, mörka områden och plötsliga höga ljud. De flesta människors preferenser visar att vi vill ha en mer lokal och historiskt refererad arkitektur som är psykologiskt trovärdig och förståelig.

5. Vackra områden ger nöjda människor

Hur nöjd man är med sin stad eller sitt bostadsområde beror till stor del på hur vackert det är. En studie från USA gjord 2011, visar att korrelationen mellan ett områdes skönhet och hur nöjd befolkningen är med sitt område är viktigare än alla övriga attribut.

En undersökning från Gallup gjord 2008-2010 i 26 städer, kom fram till ett liknande resultat. Även denna studie fann ett extremt starkt samband mellan ett områdes estetiska attraktivitet och hur nöjda invånarna var, vilket i sin tur även hade en tydlig korrelation med BNP-tillväxten. Gallup fann att områdets estetik var den tredje viktigaste punkten. Människor rankade det till och med högre än grundläggande behov så som utbildning, bastjänster, känslan av säkerhet och det visade sig vara klart viktigare än individuella demografiska egenskaper.

Boken tar även upp en brittisk studie, som vi har skrivit om tidigare, där man kom fram till att det snarare är den upplevda graden av skönhet i ett område som ger positiva hälsoeffekter än hur många kvadratmeter grönområde som finns. Vacker arkitektur kan alltså påverka vårt välmående på samma sätt som vacker natur.

6. Arkitektur bör spegla plats snarare än tid

En stark känsla av lokal identitet har också visat sig vara extremt viktigt. En känsla av att platsen man är på är speciell, att den inte kunde vara var som helst. Detta kan man till exempel framkalla genom användandet av material och stil som refererar till platsens unika historia.

En rapport visar att en önskan av att respektera historisk form, stil och material hade 84% stöd bland de tillfrågade i en intervju samt 85% stöd i en diskussion om vad som är viktigast vid nybyggnation. Detta stöds även av tidigare studier där det framgår att gemene man prioriterar att byggnaden anknyter till platsens identitet vid nybyggnation, medan de som bygger städerna prioriterar att byggnaden speglar deras tolkning av vår tids identitet. Som David Halpern, ledare för Cabinet Office Behavioural Insight Unit, har poängterat är det extremt viktigt att skapa platser som invånarna kan identifiera sig med och se som “sitt eget” kvarter, gata eller byggnad.

Kunskapen inte ny – den används bara inte

Den här boken är inte revolutionerande – den är snarare en ovanligt omfattande sammanfattning av befintliga studier. Mycket är kunskap som har funnits länge, men för de flesta är det uppenbart att väldigt lite av denna kunskap används när vi bygger dagens samhällen. De hälsofördelar som kan vinnas genom att utgå från vetenskapliga undersökningar är dock verkliga. Vi är alla förlorare om vi fortsätter att ignorera den här sortens fakta till fördel för modernismens dogmer. Modernismen är en ideologi som bygger på att förkasta befintlig kunskap.

Peter Olsson
Ekonomistuderande, Handelshögskolan Göteborg

Fler blogginlägg med liknande tema

• Principer för harmoni
• Studier pekar på enormt glapp mellan arkitekter och gemene man
• Ny akademisk avhandling ifrågasätter arkitekters smak
• Ohälsosam arkitektur – en annan sida av modernismen och funktionalismen

Bokrecension av Gösta Alfvéns Ohälsosam arkitektur – En annan sida av funktionalismen (Balkong Förlag, 2016). Arkitekturupproret vill gärna uppmärksamma detta högintressanta verk, som är en guldgruva för alla som engagerar sig för vackrare arkitektur i Sverige. Författaren är docent vid Karolinska institutet och verksam vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm. Hans profession och praktiska erfarenhet av sjukhusmiljö ger en särskilt intressant vinkel på ämnet.

Gösta Alfvén ger i denna bok en initierad historisk tillbakablick som kastar ljus över vilka motiv och tänkesätt som har styrt och fortfarande styr byggandet i Sverige. Dagens arkitektur sätts in i ett sammanhang som gör att man bättre förstår varför det ser ut som det gör. Boken mynnar ut i en kritik som är värd att lyssna på eftersom den är synnerligen väl underbyggd och präglas av ett ovanligt självständigt tänkande. Därmed visar den också vägen till en ny och bättre arkitektur. Idag står Sverige mitt i en byggboom som påminner om det förra Miljonprogrammet, och det är oerhört viktigt att lära av gamla misstag.

Vill du diskutera detta inlägg så har det en egen tråd i vår facebook-grupp: Klicka här för att se

Här sammanfattas bokens innehåll genom att citera delar som känns relevanta att diskutera i Arkitekturupproret. Ett par grundläggande insikter formuleras på följande sätt:

“Det speciella med arkitektur är att det är en konstform som är en del av samhället. Den är en del av huset vi bor i, gatan vi går på, torget vi stannar upp vid, bostäder för släkt och vänner som vi besöker, och byggnader för skolor, institutioner och offentliga verk. Den angår oss alla. Det är därför angeläget att vi kan tala om den och forma den så att den på olika vis är bra för så många som möjligt (sid 97).”   “Variationsrik miljö i form och färg väcker ofta nyfikenhet och skönhetsupplevelser främjar livskänsla och hälsa. Den monotona, fyrkantiga och färglösa miljön däremot gör oss stela och stumma. Den kan till och med, om den upplevs provocerande, väcka stress och ilska (sid 17).”

En som insåg detta var den på sin tid inflytelserike österrikiske arkitekten och stadsplaneraren Camillo Sitte (1843-1903). Alfvén sammanfattar hans idéer så här:

“Staden bör gestaltas från den upplevande människans synpunkt. Den raka gatan blir lätt monoton och upprepning av samma typ av hus likaså. Gatorna bör därför vara krökta och husen varierade. Utsmyckningar och vackra färger skapar behag och trevnad. Han betonade att det är viktigt med centrala platser med markanta byggnader”. (sid 129)

Varför har då utvecklingen i stort sett gått åt ett helt annat håll från 1920-talet och fram till idag? ”I mellankrigstidens kaos och konstnärliga sökande växte en ny arkitekturform fram i Europa”, skriver Alfvén. Den modernistiska arkitekturen föddes. Den fransk-schweiziske arkitekten Le Corbusier intog en särställning och hans tankar fick ett väldigt genomslag. Det är värt att studera honom, eftersom hans idéer fortfarande präglar byggandet.

Le Corbusier tog avstånd från det gamla på ett våldsamt sätt. Han ville riva städer som Paris, Rom, Moskva, Alger och Stockholm och bereda plats åt det nya och hälsosamma. Den räta vinkeln var universalmedlet. Alfvén beskriver några av Le Corbusiers tankar så här:

“I böckerna Vers une architecture – mot en arkitektur – och Urbanisme drog han upp riktlinjer för vad han menade var vägen mot den enda arkitekturen. Gotiken hörde till hans skräckexempel på dåligt organiserade byggnader, smyckade med, som han tyckte, sentimentalt krimskrams (sid 27).”   “Hus är maskiner att bo i med uppgift att skyla oss mot väder och vind (sid 28).”

“Den massproducerade bilismen, med dess fart och effektivitet måste få fri framkomlighet och staden massproduceras och anpassas efter liknade principer (sid 29).”

Gösta Alfvén betonar att Le Corbusiers idéer ska förstås utifrån det allmänna politiska och idémässiga klimatet under mellankrigstiden:

“I Le Corbusiers teorier om arkitekturens utveckling finns ett evolutionärt drag, som ligger i linje med den så kallade socialdarwinismen, som var populär vid denna tid; den starke för samhället framåt på bekostnad av den svagare (sid 30).”   “Emotioner och känslor uppfattades alltmer som irrationella störningsmoment för god vetenskap, teknikens framväxt och det moderna samhällets planering (sid 24).”   “Industriellt välorganiserad bostadsproduktion av likadana hus sammanfogade med standardiserade och typiserade byggelement enligt taylorismens principer om serietillverkning, det såg Le Corbusier som lösningen på den kris samhället befann sig i.”   “Det finns paradoxer hos denne man… Han hävdade konstnärens frihet samtidigt som han beundrade både Mussolini och Hitler för deras despotiska sätt att organisera samhället (sid 30).”   “Hans fascism var en grund för hans kalla vision om staden. Hans längtan efter renhet i arkitekturen och stadsplanering var alltså inte bara estetiskt motiverad utan hade politiska övertoner – om rasens renhet och maktens oförvitlighet (33).”

Hur togs detta emot i Sverige? Alfvén skriver:

“I skriften acceptera, den svenska funktionalismens grundläggande manifest publicerad 1931, tar man entydigt ställning för modernismens stadsplaner. Kravet på tillräcklig tillgång till sol och luft, hävdade man, omkastar helt och hållet de äldre stadsplanerna med slutna kvarter och man förordar ett öppet byggnadssätt med parallella huslängor, som man menade leder till det hälsosamma samhället.”

Alfvén anför några belysande citat ur acceptera, som visar att ledande arkitekter i Sverige tillägnade sig Le Corbusiers idéer:

”Gatan är icke längre ett sällskapsrum. Där härskar enväldigt rörelsen. Där är ett vimmel av människor, av bilar, bussar, spårvagnar, där ropar skyltfönster, fyrar och skyltar sitt ’se upp’.” (ur acceptera)   ”Den som icke vill acceptera han avstår från medarbete i kulturens utveckling. Han skall sjunka undan i betydelselös pose av bitter heroism eller världsvis skepticism.” (ur “acceptera”)   ”Vi vill någon gång följande andra röster än logikens, behålla ett stycke gammal miljö, en gammal onyttig byggnad, ett par trän, som inte står för mycket i vägen.” (ur acceptera) (sid 45 f.)

Alfvén sammanfattar:

“Funktionalismen nöjde sig inte med en enkel arkitektonisk estetik. Man gick ett steg längre, gjorde sig av med skönhetsbegreppet, och ville rensa bort det som tidigare ansetts vackert. Motton i acceptera var ned med skönheten och att vår tid inte blott saknar stil utan att dess enda möjlighet till utveckling ligger i stillösheten (sid 88).”

Alfvén beskriver hur de dittills rådande riktlinjerna för stadsplaneringen i Sverige snabbt trängdes undan av modernismen:

“Byggnadsplanen från 1874 och arkitekt P O Hallmans den så kallade riksbyggmästarens, regler för stadsplanering var i slutet på 1920-talet på väg att lagfästas genom statens offentliga utredning (SOU) 1928:5. I den förordade man den traditionella kvartersstadens sammanhållna bebyggelse och hushöjd begränsad till fem våningar. Skönhet, variation och funktion framhölls som viktiga egenskaper i arkitekturen.   Genom skarp kritik i remissvar från Teknologföreningen och Svenska Arkitekturföreningen, där modernister som Sven Markelius, Uno Åhrén och Wolter Gahn var tongivande, lades denna utredning ned.   Tre år senare drev modernisterna igenom Byggnadsstadgan 1931, i vilken den nya synen på arkitektur kodifierades.   Det specifika stödet i SOU 1928:5 för de omtyckta landshövdingehusen i Göteborg togs bort i den nya byggnadsstadgan (sid 50).”

Allt detta fick mycket långtgående konsekvenser under flera decennier och spåren är tydliga idag, skriver Alfvén:

“Rivningen av Klara har beskrivits som nödvändig för anläggningen av tunnelbanan mellan Hötorget och Strömmen. Men den hade kunnat dras fram i ett djupare plan som inte motiverat rivningar. Ett annat skäl, som ofta framförts, var det utbredda förfallet och de dåliga sanitära förhållanden som rådde. Men det var delvis ett resultat av att Stadsbyggnadsplanen från 1931 och Byggnadslagen från 1947 som gav kommunen rätt att utfärda förbud – vilket man också gjorde – mot renovering, tillbyggen och nybyggen i avvaktan på planläggningen i City (60).”

“Klara förvandlades från en gammal, levande, visserligen nedgången stadsmiljö, till en modern, anonym utan bostäder. Effektiv förvaltning och kommers på dagtid; på kvällar och nätter blev den snabbt ett tillhåll för missbrukare och prostituerade (sid 61).”

Inte minst intressant är det att Alfvén lyfter fram Miljonprogrammet som en del i modernismens av Le Corbusiers inspirerade program, även om det inte var uttalat:

“…att idéerna till de stadsplaner som växte fram var inspirerade av Le Corbusiers stadsplaner nämns inte. Man redovisade inte heller att svenska städer skulle förnyas genom omfattande rivningar av dess stadskärnor. En långvarig och diger utredningsprocess undvek en bred demokratisk diskussion om dessa för de svenska städernas stadskultur helt avgörande frågorna. Miljonprogrammets utformning och den stora rivningsvågen kom som en obehaglig överraskning för den allmänheten när det hela väl var bestämt och på väg att fullföljas (sid 75).”   “Arkitekten Lennart Holm var den store stadsplaneraren under 1900-talets senare hälft, som fick uppdraget att leda Sveriges största satsning på bostadsbyggande någonsin (sid 76).”   “Han [Lennart Holm] trodde att den nya arkitekturen kunde skapa en ny och fri människa som kan skaka av sig de bojor som klassamhälle, konvenans och religion lagt på henne och det skulle hon förverkliga genom att göra sig fri från historisk ballast och acceptera teknikens möjligheter.”   “Lennart Holm: Nyckeln till hela denna process, vars onda eller goda knappast är värda att diskutera då den tycks fortgå nästan av egen kraft heter upprepning; och medlen är normalisering, typisering, standardisering, tempoarbete, serietillverkning, massproduktion och automation.”   “Det finns en utbredd föreställning om att Miljonprogrammets bristfälliga utformning huvudsakligen hade sin grund i ekonomiska överväganden. Det är riktigt att en grundtanke var att producera många bostäder billigt. Men det hade man kunnat göra på andra vis. Det fanns omtyckta stadsdelar byggde på 1920-talet, producerade till priser som arbetare hade råd men, som kunnat ligga till grund för den nya stadsplaneringen, Hade man engagerat många små byggföretag hade de kunnat skapa en variationsrik bebyggelse utan massproduktion till troligen lägre kostnader (sid 79 f.).”

Alfvén menar att arkitekturen fortfarande helt behärskas av arvet från mellankrigstidens modernism. Han pekar t.ex. på sjukhusarkitekturen. Den är tänkt att vara rationell, men den främjar inte den psykiska hälsan:

“Sjukhusbyggnaderna idag talar ofta ett anonymt och grått språk, som lätt kan uppfattas som att du som här inträder skall vara en kugge i den moderna effektiva, vetenskapliga sjukvården, och känslan av att vara en individ förminskas (sid 82).”

Sist några tänkvärda lärdomar ur boken:

Genom att avskaffa skönhet som något i sig eftersträvansvärt, med att enbart låta rummets, våningarnas och husens volymer skapa den estetiska energin, lämnade man fältet fritt för en enfaldig rutin i byggandet. Och enfaldiga byggrutiner passar de stora byggbolagen väl, de som sätter hög avkastning på investerat kapital som främsta mål. Det har vi sett många exempel på.   Modernismen har sett ett egenvärde i att provocera. Det fungerar i konsten. Men mår människor bra av att anonyma och brutala hus försöker väcka dem ur likgiltighet? Det fungerar ju tvärtom, människor reagerar med ökad likgiltighet och dessutom kan det skapa vantrivsel och öka risken för sjukdom.

På arkitekturlinjen anpassar man sig, som oftast, till rådande stilideal. Och om inte, kan man få svårt att klara av utbildning och få jobb när man väl är färdig. Att avvika från den rådande trendens formspråk kan stjälpa en yrkeskarriär (sid 92).”   “När skönheten kom till byn då var klokheten där, då fanns där bara törne och galla, diktade Nils Ferlin, de gamla Klarakvarterens poet, på 1930-talet. Visst ger dikten anklang i en senare tid av bitter förvandling från varierad småskalighet till hårdare, ofta mer monoton storskalighet (sid 141).”

KÖP BOKEN
Klicka här för att beställa boken via Adlibris. Adlibris beskriver boken så här på sin hemsida:

“Hur kan vi skapa attraktiva, gröna, levande och hälsosamma städer som främjar ett rikt socialt liv är frågor som blivit allt viktigare. Dagens samhälle är starkt påverkad av 1900-talets omvälvande stadsplaner. Denna bok skildrar hur det gick till då den moderna staden skapades i Sverige. En viktig idékälla var den schweizisk-franske arkitekten Le Corbusier. Boken problematiserar hans och svenska efterföljares tankegångar om arkitektur, den så kallade funktionalismen, och hur det ledde till omfattande rivningar av gamla stadskärnor och massproduktion av miljonprogrammet. Boken belyser också kvalitéer i arkitekturen som föregick modernismen, som vi kan dra lärdom av då vi bygger nytt. Funktionalismen lovade välfungerande, hälsosamma städer. Men som boken visar, så infriades inte dessa löften. Författaren försöker också ge en del svar på frågan om hur vi bygger attraktiva, hälsosamma städer som främjar ett rikt socialt liv. Gösta Alfvén är läkare och docent med stress hos barn som forskningsområde. Han har under en lång tid intresserat sig för hur stadens fysiska miljö påverkar människor, dess hälsa och emotioner.”

---

Ännu ett boktips 

Klicka här för att läsa mer om boken Farväl till funktionalismen av Hans Asplund.
Hans Asplund var arkitekt sedan början av 1950-talet och verksam under den tid då funktionalismen gjorde sitt segertåg i folkhemmet. Han arbetade på en rad arkitektkontor både i Sverige och internationellt. Från mitten av 60-talet var han professor i arkitektur vid Lunds Tekniska Högskola. Han var dessutom son till den mycket kända arkitekten Gunnar Asplund, som ritade Stockholms Stadsbibliotek och som efter sin klassicistiska period blev en av funktionalismens främsta företrädare. 1980 gav Hans Asplund ut boken Farväl till funktionalismen där han ser sig nödgad att begå ett postumt fadermord genom att fullständigt och totalt ta avstånd från de principer som varit allenarådande vad gäller stadsplanering och arkitektur från 30-talet och framåt.

---

---

VILL DU SE MER AV ARKITEKTURUPPRORET?
Du vet väl att vi är som allra aktivast på Facebook?
Besök vår aktiva Facebookgrupp här.

Ofta hörs ordspråk som dessa: “Smaken är som baken” och “skönheten ligger i betraktarens öga”. Därför skulle det inte spela någon större roll hur arkitekturen ser ut. Folk har ju ändå så olika uppfattningar.

Är det verkligen så? Ja, men bara i viss mån.

Yougov gjorde 2009 en opinionsmätning på vad folk tycker om modernistisk respektive klassisk arkitektur. 77% föredrog de klassiska alternativen och 23% föredrog de modernistiska. Mer detaljerad info om denna undersökning finns här:

77 procent föredrar traditionell arkitektur (klickbar länk)

Även om det som brukar avgöra om en stadsdel är lyckad eller inte är hur den är planerad, t.ex. slutna kvarter, lokaler i bottenplanet, så förminskas ofta det arkitektoniska uttrycket till något mindre betydelsefullt trots att det spelar stor roll för den totala upplevelsen av gaturummet.

Bra ny arkitektur kan naturligtvis se ut på många olika sätt men klassisk arkitektur borde kunna utgöra en skaplig andel av det nya som byggs i Sverige idag. Inte för att allt måste byggas i klassisk stil utan det viktiga är att det finns olika alternativ. Egentligen är det inget problem att det byggs 60-talspastischer och funkispastischer. Problemet är att det nästan bara byggs 60-talspastischer och funkispastischer i Sverige idag.

Mycket i dagens samhälle går ju mot ökad mångfald. Varför inte så också inom arkitekturen? I en del andra länder är det bättre ställt med alternativen. Nedan följer några exempel på nyuppförda byggnader som skulle kunna passa i våra större städer. Dessa har tidigare publicerats på Arkitekturupprorets och Nyproduktion i klassisk traditions FB-sidor. Dessa exempel visar att höghus inte behöver likställas med lådor.

1. Palais Kolle Belle, färdigt 2009 i Berlin
2. Ett exempel från Düsseldorf. Skapat av arkitektfirman Meyer Schmitz-Morkramer
3. Tottenham Court Road, London – Quinlan Terry – 2009
4. 133 Hazelton Avenue i Toronto, Canada
5. 151 E. 78th Street i New York
6. New York  “135 East 79th Street”, färdigt 2014
7. The Sterling Mason i New York, färdigt 2015
8. “The Laureate” i New York, färdigt 2010

Behovet av nya bostäder kommer att vara mycket stort i Sverige under de kommande åren. Varför ska man då bry sig så mycket om hur det nya ser ut? Är det inte då bättre att bara satsa på största möjliga volym till lägsta möjliga kostnad?

Nej, jag tror inte på det. Snarare är det viktigt att inte samma misstag som med miljonprogrammen görs om igen med allt vad det har inneburit med boendesegregation. Vi måste bygga mycket under de kommande åren men det måste vara stadsdelar som kan attrahera större och mer blandade samhällsgrupper än vad miljonprogrammen gör.

Klicka här för att ta del av Arkitekturupprorets flöde av inlägg och diskussioner på Facebook

Jörgen Sundström